Jag kan inte komma på ett enda värdigt sätt att på något sätt yttra mig just nu. Allt är bara så jäkla fel. Hela världen vänds upp och ner när vissa inte längre får vara med. Livet ställs på sin spets. Mina tidigare tankar om att hela världen hänger på mina finals om två veckor känns så vidriga när det finns saker som är så himla mycket större. Det blir så påtagligt och skrämmande att livet är så skört, och det faktum att det verkligen inte är rättvist. Jag hittar inte ett enda passande ord för detta, men ikväll går alla mina tankar till dig som har lämnat. Det borde inte vart dig vi säger vila i frid till, inte än.