Jag har alltid varit den som tänkt och känt lite för mycket. Ibland känner jag så mycket att det inte går att känna ens en gnutta till utan att riskera att helt falla i bitar. Vi har så länge jag kan minnas legat i en konstant konflikt, jag och min känsla för att känna. Jag i min envisa kamp om att förtrycka allt vad kallas känslor, och känslans totala avsaknad av frånvaro.

 

Men idag, med alldeles för få timmars sömn i bagaget, för många och för svåra prov i omlopp och för få redbull i kylen för att egentligen kunna hålla mig på benen genom dagen. Idag känner jag ingenting. Det är tomt, blankt, som ett nyproducerat orört pappersark. Ekande tomt som i en nytömd, nystädat lägenhet redo för nästa hyresgäst. Just idag, när prestationen bör ligga högt över medel väljer tomheten att infinna sig. 

 

Ikväll ska jag ligga i en nybäddad säng och tomt stirra upp i ett vitmålat tak och tillåta mig själv att tänka och känna ingenting alls. Tills dess, redbull redbull också lite redbull.