Längtan, i flera former.

Ibland får jag extra mycket hemlängtan, fortfarande. Som på nyårsafton, när jag får se bilder på hur Matilda firar och jag inte är med! Det liksom äter upp mig inifrån och jag funderar över om det verkligen är värt det, denna resa. Det är speciellt såna gånger som det känns fel att inte vara hemma, trots att det skulle kunna vara vilken dag som helst så känns det lite som en ritual att jag borde skåla med henne.
 
Ibland kan jag sitta här och verkligen önska mig hem, önska mig hem till ett helt annat liv. Ett liv med fast bostad där jag kan pyssla om mina växter med tanken att dom ska stå där tills dom dör, med vänner och familj som alltid finns på replängds avstånd och med min hund i släptåg efter mig. Ett sånt stilla liv som jag uppskattar, men ändå aldrig är riktigt nöjd med. Ett sånt liv jag bytte bort mot detta.
 
På samma gång vet jag att det är detta jag vill just nu, men ibland önskar jag att tiden går snabbare till jag kan komma hem och allt blir normalt igen. Normalt och okomplicerat. Jag måste verkligen anstränga mig ibland för att uppskatta hur bra jag har det här, vilka fina vänner jag fått och hur otroligt mycket jag får uppleva. För hem kommer jag alltid. Hem till platsen jag alltid längtar bort ifrån. Och jag älskar ju denna staden, uppriktigt sagt.

Kommentarer
Postat av: Mamii in Goa

Jag (vi alla) saknar dig gumman <3

2014-01-09 @ 01:53:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0