Den obekväma bekvämligheten.

Jag pratade med Martina på telefon idag, något som behövs med jämna mellanrum. Det pratades vitt och brett om vilken maträtt som ser bäst ut på bild även om den är kall, när vi kommer ses igen och vilka fraser hon lärt Tim på svenska. Sedan pratade vi om hurvida jag ska åka hem till Sverige eller inte. Det är så fruktansvärt svårt att ta i frågan hur det känns att flytta hem igen med människor som ej lämnat, men med personer som gjort det faller bitarna på plats, förståelsen är slående. Jag har en tung känsla av att där inte finns något att flytta hem till. Samtidigt känner jag mig mer hemma i denna stad än jag nog någonsin gjort innan. Det är så skönt när någon förstår, alltså verkligen förstår. Det är någonting med meningen "flytta hem" som ger mig kalla kårar, jag ser mig själv trampa runt i samma hjulspår som för flera år sedan, spår som jag tagit mig ur här. Det är någonting som växer i en av att vara i en ny miljö, alla mina rädslor behöver övervinnas här, och det gör dom dagligen. I Umeå behöver jag inte utmanas. Jag faller in i bekvämligheten, den obekväma bekvämligheten.

Kommentarer
Postat av: Mamii

Sanningar från en kapha med självinsikt och visdom!

2014-10-13 @ 13:16:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0