Ibland inser jag hur fruktansvärt, galet och otroligt imponerande personer det finns. En person som ständigt imponerar på mig är koreografen Sonyah Tayeh. Jag skulle utan tvekan vilja vara henne om jag fick förfrågan någon dag. Vissa personer är sådär speciella, annorlunda och nästintill konstiga, men ändå så beundransvärda. Kanske är det just det, som så ofta är anledningen till att jag beundrar folk, att dom är sig själva ut i fingertopparna. Inget "folk kanske tycker att jag är konstig om jag är såhär", utan all in. Fruktansvärt coolt. Så ska jag bli en dag.

En annan lärdom jag fått idag är en effekt man kan åstadkomma med lite lek med kameran. Synd att det är snöstorm, annars kanske ett bättre exempel hade kunnat framavlas. Det får bli en annan dag.

Ibland räcker det inte med att vara nykter för att man ska må bra dagen efter, sanna mina ord. Jag ligger, som om jag vore stelopererad med datorn på magen och längtar efter den som har tänkt köpa godis till mig ikväll mer än någonsin. Och inte är det då erik hassle som kommer komma springandes med en påse livsglädje och hopp till mig. Med den insikten i bakhuvudet ska jag ägna resten av kvällen till att lista ut vem det då kan vara, och det kommer likförbannat sluta med att jag drägglande måste släpa mig iväg till konsum tio minuter innan stängning om jag känner mig själv rätt.

Jo, jag tänkte aktionera ut min bästa kompis i hela världen.
Det vore egocentriskt att ha såna bra saker för sig själv tänker jag!



Namn : Eva Matilda Jönsson
Utger sig för att heta : Greta, kommer från Kreta
Lyssnar till : Moisture, Morre, Murre, Mattemurr, ja i princip allt man kan komma på.
Kännetecken : Går lite studsigt när hon är glad, alltid med en väska i armvecket och en samsung i handen.
Personlighet : Impulsiv, "nu eller så dör jag", får jag höra dagligen. Annars.. Snäll, rolig, en aning märklig.
Tix : Kliar sig på näsan med spretande fingrar, ljudet går aldrig ta miste på.
Irriterande egenskap : Hon "sshhhhar" så fort man låter lite för mycket på allmänna platser.
Som person : Är det lätt att få kontakt med henne, men tar tid att komma henne nära.
Man retar upp henne genom att : Slå henne lite lätt på armen några gånger ifall man vill någonting.
Sämsta egenskap : Hon stänger av öronen lite nu och då och försöker dölja det med att säga "mm.."
Bästa egenskap : Skrattar istället för att gråta.
Livssyn: Allt eller inget. Vare sig det gäller att klippa snagg eller sättet att uttrycka sig på.
Slåss när : Hon tycker om en tillräckligt mycket, och inte vill att man ska fara ifrån henne.
Skrattar åt : Svensk humor, allra helst underground såsom varan-tv. Och mina skämt.
Gråter till : Helens små underverk bland annat.
På morgonen : Ska man inte lyssna på vad hon säger, hon minns aldrig någonting ändå.
När hon ska toka till det brukar hon : Äta godis och gå och lägga sig utan att borsta tänderna.
Hon känner sig cool när : Hon går och lyssnar på häftig musik i mp3n på allmänna platser.
För att få henne glad : Kan man t.ex. diska åt henne. Mutning går också hem, mat, resor, sex.. Pröva allt. 
Svaghet : Att säga nej, exempelvis till försäljare. Ett tag skulle hon tydligen bli hemmaförsäljare för smink.
Styrkor : Singstar, hon vinner alltid av någon underlig anledning. Sångare tänker ni? Njaaa, säger jag.
Beroende av : För tillfället, täckbyxor. Men det varierar, i somras var det keso och banan.
Tål inte : Smör. Rosor på bordet när hon kommer hem går fetbort.
Älskar : Allt som glittrar och glänser. Paljetter, nitar osv. Därför ropar jag "kråkan" efter henne ibland.
Prisförslag : Jag är fattig nu, på måndag stiger priset avsevärt.

Ibland tar det tid och energi att få liv i Matilda Jönsson. Denna morgon var en sådan dag. Trots att det sista vi sa innan vi gick och la oss igår var att jag skulle ringa och väcka henne idag, så fick jag mothugg när jag ringde imorse. Det där med att vi skulle hänga var tydligen ingenting vi kommit överens om, och att jag skulle väcka henne fanns det inga minnen av. Efter några arga samtal och timmar extra så övergick hon dock till sitt vanliga jag och det var möjligt att umgås med henne. Efter både lunch och middagsbjudning känner jag att jag är beredd att glömma den liksom dryga morgon som hon bjöd på. Denna dam;

När jag får min lön har jag tänkt att bland annat denna skall pryda min för tillfället uttjatade vägg. Men jag vet inte riktigt, storleksskillnaden på ansiktena stör mig en aning, och om jag har den förstorad och uppspikad på väggen kanske det blir lite som om någon står och konstant spottar mig i ansitet. Jag måste nog fundera på saken några dagar och några nätter ;

Min fru, min andra hälft. Mitt ligg!

Så sent som igår kom jag och Matilda fram till att vi dagligen spenderar timmar på att rabbla ord, ensamma eller i halvsammansatta meningar som vi på något bisarrt sätt tycker är så pass underhållande att vi inte sällan viker oss dubbla i skratt. Aldrig har "ordbajs" fått ett så tydligt ((eller två)) ansikte. Att detta smittar ner alla mina konversationer tror jag aldrig har blivit så tydligt som idag, när det faktum att dom jag pratar med aldrig förstår vad jag pratar om blev mer uppenbart än någonsin. Trots det så är detta ordbajsande ingenting jag övervägar att träna bort, det förgyller trots allt så många av mina dagar.

Här är hon, ena delen av den schitzofrena vålnad som utgör oss, på en bild som tål att visas igen;

Det sägs vara så, att man inte kan sakna någonting man aldrig haft. Därför är det oundvikligt att ibland önska att vissa saker aldrig hade hänt, önska att vissa personer aldrig tagit ett steg i min riktning och sagt hej. Men trots att saknad ibland tar upp en alltför stor del av min vardag, så är jag ändå fruktansvärt tacksam över att jag i alla fall har anledning att sakna.

Du stod där i lägenheten bredvid ett akvarium med en sköldpadda i och log mot mig. Du knäppte på sköldpaddans rygg med fingrarna medans han (han, som du berättade att det var) simmade längs med ytan. Min imponerande min av hur stor sköldpaddan var, var liksom starten på ditt nöjda minspel. Jag vaknar upp som ur en narkos, vill fort fort tillbaka för att få se mer av lägenheten. Men det är precis det som gör en dröm till en dröm, den händer bara en gång. Därför, tänker jag, är det ganska naturligt att saker i verkligheten som bara händer en gång återspeglas som i en dröm när man tänker tillbaka på det, och är sådär, ganska otroligt och svårt att riktigt tro på.

Ikväll har jag inte varit särskillt produktiv, men det var jag när allt kommer omkring inte ens varenda natt på posten, så det förlåter jag mig för. Gå och lägga sig hungrig ska man då i alla fall aldrig göra har jag hört, så nu ska jag föda det svältande barn i afrika jag har inuti mig. Ni får istället njuta av oss;

Det slog mig inte förrän igår att jag bör kanske vrida tillbaka min dygnsrytm, om inte för min utan för min hunds skull. Jag vet inte om det spelar någon roll att man bara är en tax på fyra ben. Skulle någon komma och bära mig ur sängen när jag låg och sov klockan sex på morgonen, kasta mig ut i snöhögen och säga åt mig att kissa skulle jag nog ändå bli rätt sur, om än jag var fyrfoting. I och för sig så kompenserar jag henne med trevliga promenader utan koppel mitt i natten som hon är mer än frivillig att ställa upp på. Jag tror vi slår lika. Nej, vi fortsätter sova till sex på kvällen ett tag till va.