2009 har varit a hell of a year. Skulle jag sammanfatta det i en mening så skulle jag säga "mitt och matildas år". För det har varit upp och ner, och hit och dit, men alltid med stadig backup. Det känns som igår när jag försökte knyta ihop 2008, men oj så långt jag tagit mig sen dess. För att tala gott om mig själv, jag går framåt, jag kommer gå långt. Men vi börjar med att gå till tc ikväll !

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Ja, det skulle jag nog påstå.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Gjorde jag några nyårslöften?
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej. men matilda försökte med både kanin och katt. Inget dög dock.

4. Dog någon som stod dig nära? Nej.
5. Vilka länder besökte du? Jag var nog världen runt med posten, annars var det klent på den fronten.
6. Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? Jobb, pengar och massor av andra ställen på jorden.
Vilka datum kommer du minnas från 2009? 11 juni, studenten, är väl ett krav att svara. Men också många många fler.  
8. Vad var din största framgång 2009? Att jag tagit mig för mer och varit mer mig själv.
9. Största misstaget? Jag har grävt ner mina misstag och knut på husknuten. Så inga. 
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Året började hårt, men sedan mars har jag varit i toppform!
11. Bästa köpet? Systemkameran och objektiv.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Systemkameran. Och kanske en hel del utekvällar faktiskt.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Oh ja, oj så många glada stunder jag haft. Matilda är nog mitt största rus, utan att sprida något mesigt kärleksbrev över internet.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? Ya boy & Dr hollywood - We run la. Helt klart.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag var nog över lag gladare.
16. Vad önskar du att du gjort mer? Vågat. Men samtidigt gjorde jag det mer än vanligt, så jag är nöjd.

17. Vad önskar du att du gjort mindre? Jag försöker bestämt intala mig att jag inte ska ångra någonting, så jag börjar här med att säga, ingenting.

18. Hur tillbringade du julen? Familjen hos mormor&morfar i Dalasjö.
19. Blev du kär i år? Allt är ju relativt, som vi brukar säga.
20. Favoritprogram på TV? So you think you can dance
21. Bästa boken du läste i år? Den enda bok jag kan minnas att jag läst är "Den nya livsstilen" av Lars-Eric Uneståhl, till pa100. Måste väl bli den då?
22. Största musikaliska upptäckten? Ja, min egen sångröst. Nej men, oasis är himla bra har jag upptäckt. Sen är väl den mest chokerande upptäckten att jag faktiskt tål Coldplay trots år av hysteriskt hat.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? Jag brukar ha bra minne, men det var ett halvår sen..
25. Något du önskade dig men inte fick? Jag fick ingen utlandsresa, men däremot kan jag inte minnas om jag önskade mig det heller.

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009? Jag tror bestämt att jag solade med matilda, hade pa100 möte med katarina och förhoppningsvis något roligare på kvällen.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Några fler arbeten och lite bättre ekonomiska förutsättningen inför 2010.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009? Rätt avslappnad och obrydd som alltid. Det som är skönt går hem hos mig.
29. Vad fick dig att må bra? Vänner och sådära. Som pippi långstrump skulle sagt.
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Alltså en sak vet jag.. ABSOLUT INTE Edward Cullen. Jag är så trött på honom så jag vill spy.
31. Vem saknade du? Min familj i Lycksele och min hund när hon var i Dalasjö i somras.
32. De bästa nya människorna du träffade? Några stadiga rackare till grabbar på grubbe var rätt trevliga att lära känna, men förutom dom så vet jag inte om så många satt spår. Postenfolk överraskade i slutet med att öka kvaliten på jobbet, men det kan jag nog inte egentligen ens nämna.

Och vad har vi lärt oss av detta? Att varje donna kräver sin rätt att se ut som en dåre ibland.

Ibland känns det som om avstånd tar oss närmare varandra. För när det fysiska avståndet plötsligt försvinner så inser man att man inte ens vet vem som står framför en. Med öppna ögon och öppna famnar kramar man om någon man inte känner. Samtidigt som det känns skönt att äntligen träffas så blir det så uppenbart att drömmen om någonting är finare än verklighetens bittra sanning om att det som en gång fanns är nu sedan länge försvunnet.

Mitt löfte om att gå upp klockan ett idag gick ju lika bra som alla tidigare gånger jag lovat att gå upp tidigt. Det är lika bra att inse att innan sista natten är gjord är det ingen idé att ens försöka ha något mer liv än postnummer och postnissar. Nu vaknas det tydligen någon slags fisksoppa och sedan startar vallfärden mot posten. Min klumparm är redo!

Och så lite oprovocerat, en bild från julafton!

Medans andra landar i varma, soliga, thailand idag så glädjs jag på morgonkvisten åt snön som väller ner. Det är ingen idé att vara avundsjuk, istället tycker jag synd om dom som missar dom stora vita flingorna och lugnet som det medför på morgonen. Det finns ju faktiskt för att vara positiv en viss charm med nysnö, speciellt klockan sex på morgonen när det fortfarande inte är någon vaken och man kan höra knarret under skorna medan man går och andas in den magiska känsla som snön har med sig.

Jag tänker på min pappa. Jag minns stället jag växte upp på, ett lila hus i lilla Lycksele, närmare bestämt Kantarellvägen. En treårig flicka som är helt fascinerad av när hennes pappa röker fisk på kanten av gården. Den där lilla gården som i en liten flickas ögon var stort som ett äventyr. Förväntansfull med ögonen i höjd med pappas knäskålar och blicken i hans händer där den rökta fisken finns. Den lilla stund som tog innan hon fick provsmaka en bit var alldeles för lång. Det var längesen, nästan så längesen att minnet bleknar. Tiden går för snabbt. Och plötsligt känns det overkligt att tänka att en månad känns som en evighet.

Halv fem på morgonen. Maskinen spottar ut julkort. Julkort julkort julkort, jag drunknar i julkort. Maskinen testar vårt tålamod genom att var tionde minut krakulera, vilket innebär att man måste släppa allt man håller i och kasta sig över den utlösande faktorn för att rädda alla kort från att kastas i luften. Det enda jag hör mig själv säga i omgångar är; "helvette lars-olof", "men heeelveette hedlund" och "jävla oflyt hela tin". Det är inte för intet som jag och Matilda avslutar varje natt med en korv på statoil. Vi sätter oss i bilen och blindt stirrar (med den tomma blick man endast efter 12 timmars nattarbete kan få) på vägarbetarna, traktorförarna, grävmaskinisterna osv, som förutom oss är dom enda som är ute på vägarna klockan sex på morgonen.

Det var bland annat denna stund som gjorde att det var fruktansvärt att jobba söndagnatt;

Jag skulle gärna sitta kvar i matildas mammas kök och tugga pepparkakor och låtsas som att framtiden aldrig kommer. Ser ut som hej kom och hjälp mig, ska vara på posten om två timmar och lyssna på posttermer jag inte behärskar för fem öre. Mina tankar går långsammare än den där avställda blå lilla bilen på rustas parkering. Men ibland får man acceptera att konsekvenser av vad man gjorde under natten är smällar man får ta när man ska hinna med allt. Jag får i alla fall gratis kaffe. Och en dusch är nog värt besväret.

Du heter: Emelie Aggestål
Smeknamn: Emme, empa, aggestål (i sportsliga sammanhang) och av mig själv, empilicious!
Låt som du när du är ledsen sörjer till: Jojje Wadenius - Jag är det fulaste som finns
Vad får du oftast komplimanger för: Oj, jag har inte fört statistik. Men det är väl en blandning av rumpa, bröst och mina långa lösögonfransar.
Vad säger du för att imponera på någon: åh, du verkar ha bra gener, funderat på att skaffa barn?
Hur imponerar man på dig: Man är inte innebandyspelare med jeansen i sockarna och leker allan, utan något mer orginellt, gärna med något roligt partytrick.
Brukar du skratta för dig själv: Förekommer nog oftare än när jag skrattar med andra faktiskt.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS: "Om du inte skrattade är vi inte vänner."
Var bor du: Nära både stormarknad och landsbygden i en trevlig miljö, ersboda.
Trivs du där: Japp, födelsedagssångerna på tolvslaget, nyårsafton är det charmigaste.
Äger du några converse: Alltså, jag har aldrig förstått mig på det där med skor.
Brukar du bli för full: Oh nej, alkohol och jag har en väldigt bra relation.
Är du allergisk mot något: överkänslig mot allt i princip, sitter helst inlåst för att slippa ta onödiga risker.
Har du haft sex idag: Ja alltså det första man tänker efter 12 timmar framför postnummer är ju nattens knull.
Nästa mål i ditt liv: Inte supa bort julklappspengarna.
Hur svarar du i mobilen: Emelie Aggeståls automatiska telefonsvarare...klick. (om det inte är matilda, då blir det det som ligger närmast till hands, oftast "har du tänkt med kuken igen?".)
Vem ringde du senast: Moisture
Vad sa den du senast pratade med i telefon: 24 minuter och 34 sekunder av den vardagliga morgonvalsen.
Antal timmar sömn i natt: 6 timmar
Sov du ensam: Det beror på hur man ser det, telefonen gick varm
Brukar du komma i tid: Jovars,
När mår du bra: Rosévin, keso, banan och hyggligt sällskap skulle göra mig överlycklig nu.
När blev du fotad senast: Jag fastnar inte på bild.
Hur känner du dig nu: Blöt, fet, lat och ganska nöjd.
Vanligast färg på dina kläder: regnbågens kulör.
Vad saknar du: Taxen, laxen som brukar sova i mitt knäveck.
Hade du en bra kväll igår: Man vet att man haft en bra kväll när man somnar med postnummer på näthinnan. 
Favoritdryck på morgonen: Coca-cola.
När brukar du oftast gå och lägga dig: När andra stiger upp
Är du blyg: I främmande miljöer
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Oja, amors pilar, john blund och tomten. Jag tror på allt jag hör.
Har du spytt offentligt: I tv, hade jag önskat. Verkligheten är något mindre graciöst.
Är du nöjd med ditt liv: Ja. Och när livet är pest, fyllan värmer bäst. he he.
Är du bortskämd: Nej, men matilda kompenserar med den delen.

Vad gör du i morgon: Försöker begripa mig på arbetsledarens uttryck, gsm, fsm, mms, sms..
Vad är det värsta du vet: Katter. FAST, jag kissade på rambo förra veckan!! 
Vilken kändis tycker du är en bra förebild: Måste nog utan vidare eftertanke säga Mickey Avalon.
Vad längtar du till: Rikedomen, kändisskapet, gratis middagar, röda mattan och en snygg karl.
Har du bra vänner och äkta vänskap: Ja, alltså alla kan ju inte få Paris Hilton som bff, men min duger rätt bra.
Vad är det finaste du fått: En hund, när min lillasyster hade lessnat!
Hur gammal är du: En tolkningsfråga, passerat 18, nykläckt 19 eller snart 20.
Du samlar på: Medaljer, trofeér och guldtackor. Allt som glittrar.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Matildiluss.
Vilken tid gick du upp idag: Alldeles för tidigt.
Har du sovit i den egen säng i natt: Jag har väl svävat mellan mig säng och posten.
Har du strumpor på dig nu: En svart och en vit.
Är det okej att gråta: Nej, inte om man vill behålla stoltheten.
När grät du senast: Glädjetårar inatt på posten. Var dock något dåligt skämt matilda drog som framkallade det.
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Imponera på krogen. Inget "min pappa är rik" här.
Bär du glasögon eller linser: Nej, vill inte va glasögonorm.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder: Oj, ni skulle bara veta.
När går du upp ur sängen en helgmorgon: Det beror väl på om jag har gått och lagt mig.
Vill du gifta dig: Det skulle vara för att bjuda in till rajraj och se mina vänner flirta med släktingarna.
Vad dricker du helst när du är törstig: Coooolaaaa om jag inte tränar, då kan jag nöja mig med vatten.

Tror du på ett liv efter döden: Allt är väl relativt.
Tycker du om sushi: Jag gjorde, tills det började växa i munnen.
Vad äter du helst när du ser på film: Chips, godis och popcorn är överskattat. Avokado, räkor, vitlöksbröd. Lite allt möjligt. Helst blandat.
Bor dina föräldrar tillsammans: Nej, jag tror deras nya skulle tycka det var aningens obekvämt.
Har du tandläkarskräck: Japp, men hörrni, dom drogar mig för att bota det. Ganska skönt.
Har du någon gång gråtit dig till sömns: Nej, men min favoritbloggare gör det varje natt. he he.
Senaste låten du hörde: Ghostbursters.

Har i sju omgångar försökt formulera mig på något sätt som nästan i alla fall kan anses som lite mer än uttråkande. Men när man en fredagskväll har fixat till sig för inget annat än en natt på posten så tror jag inte att det finns så mycket att komma med på den fronten. Istället väljer jag att säga; vi återkommer när vi kan vara kung för en dag!

Texturer har stigit mig åt huvudet. Men istället för att sörja tänker jag glädjas, ett tag kan jag få hålla på säger jag till mig själv. Av denna anledning så kommer två utgåvor av samma bild kvällen till ära. Icket textur - textur. Något för alla skulle man kanske kunna säga. Och, tredje gången gillt med denna bild!

Att för endast två dagar försöka vrida tillbaka det omställda dygnet jag har där morgonkaffet dricks klockan fem på eftermiddagen och lunchrasten är tiden mellan 23.00 - 00.00 på natten känns meningslöst. Därför sitter jag här och grubblar över vad jag ska göra till middag och vilka filmer och sysslor jag ska fördriva tiden med inatt. Det här är bara en av alla kvällar jag redan vid sjutiden börjar längta efter nyhetsmorgon. Men jag är ganska tillfreds med tillvaron, förutom det faktum att solen gått ner redan innan jag klivit ur pyjamasen och att jag missar efter tio med malou imorgon igen.

Efter en alltför lång stund med en underbart vaniljdoftande ansiktsmask, som dock på grund av överkonsumtion droppade mig på tårna, så sitter jag här. Ganska nöjd med att kunna andas in vanilj samtidigt som jag har en kopp kaffe mellan händerna, med samtidigt med en bitande känsla av oro. Oro över vad kan man fråga, men jag vet. Och vetskapen om vad irriterar mig. Därför ska jag som så många andra mornar (morgon, som det är halv fem på eftermiddagen när man jobbar natt) skålla mig i brännande hett vatten och byta kläder, sminka mig och fixa håret. För jag måste kanske tyvärr erkänna att saker och ting alltid känns lite bättre när man slipat på fasaden.

Jag sitter på bron utanför det hus som så länge har varit min sovplats, min matplats och dit min hemmanyckel går. Funderar över när jag ska lämna den trygghet som faktiskt en omgivning med familj bygger upp. Tankarna går till vänner, och vänners vänner, som redan lämnat, hittat sin egen trygghet eller kanske börjat bygga på en ny. Jag filosoferar lite lätt över om tryggheten sitter i omgivningen eller människan. För om den sitter i människan ska det väl inte vara särskilt svårt att lämna något som så länge varit något att luta sig tillbaka mot, för att få bygga på något helt eget och alldeles nytt.

Vita björn, det var inte så vitt. Vet inte om det var så björnlikt heller, men godkänt absolut helt klart. Mer än så! Jag kände mig lite som en stolt mamma när Matilda sprang runt där i arbetskläder också, och serverade folk. Direkt efter den där stolta mamma-känslan kom dock suget efter att få bossa med henne, vara en hemskt jobbig kund. Men istället tog jag min kamera och vände ryggen till! Och vet ni, jag tror jag hittat rätt!

Jag har precis avslutat ett samtal som i slutet kändes lite som ett krigsfält då det hejvilt skreks om Nikki Reed, när väckarklockan skulle ställas, vem som satt på vilken balle och till sist även en djup suck följt av "jag orkar inte meeeeer!".

Jag skulle vilja dra in er i våran värld, men jag tror inte riktigt att det är möjligt och jag vet ärligt inte om det i slutändan är alltför nyttigt att bli för involverad. Men bara för att få släppa stenen som trycker på mitt bröst ikväll (inget hjärtskärande), så måste jag få spotta ut vilken donna det är jag ständigt har på senaste samtals-listan och "första ching imorgon". Jag ska fan tatuera ditt namn på min röv, får jag lust att säga. Nej, men sanna mina ord gott folk, det är denna dam som triggar mig att göra alla dumheter som förgyller min dag. Men frukta icket, hon är godartad!

Den värsta känslan jag vet är ånger. Den slår sorg, rädsla, krossat hjärta, allt! Den sitter där som en liten herr Knut på axeln och skrattar mig i örat dag ut och dag in. Visst, med månader ((dagar räcker inte)) blir rösten en aning svagare, men den säger fortfarande samma sak. "Emelie, det där va jävligt dumt gjort va?".. Tack knut, jag vet, och jag vill inte höra det en gång till. Det hjälper inte att påminna mig själv om att det inte tröstar någon att ångra saker. Knut sitter där ändå. Dag ut och dag in. Flåsar mig i nacken. Nu är jag less på honom. Imorgon ska jag skriva ner det jag ångrar mest, detaljerat på en lapp. Så detaljerat att det skär i hjärtat av att bli påminnd. Sen ska jag riva sönder lappen i pyttebitar, och gräva ner varenda flisa på husknuten. Jag hoppas att det leder till en gravsten med Knuts namn på och en fri axel.